Beskrivning

Om vi kollar på iskristaller eller celler så liknar de varandra men är samtidigt olika på individnivån. I matematiska modeller kan sådana variationer beskrivas med hjälp av slumpen. För att kunna skapa bilder av iskristaller eller celler med en dator måste man simulera de oändligt dimensionella modellerna. Det kräver att man utvecklar ändligt dimensionella approximeringar och visar att de konvergerar i gränsvärdet till de matematiska modellerna. Det garanterar att bilderna stämmer bra överens med modellerna.

En del av föreläsningskvällen Matematisk afton.

Medverkande

Annika Lang, Professor, Matematiska vetenskaper, Chalmers och GU